'
tolv och sexton
Människor går med jackan under armen. Det är den 16 januari och Skopjes första vårväder är här. Troligtvis kommer det redan imorgon att ersättas av höst igen, för att sedan kanske kanske någon gång mynna ut i vinter innan det är dags för vår på riktigt. Men det gör inte så mycket; idag är det vår. Jag satt på en bänk i solen tillsammans med Kristian Gidlund.
Ett mindre helvete verkar vara på väg, men här samlar jag kraft.
Ett mindre helvete verkar vara på väg, men här samlar jag kraft.
kaos och kalas
I söndags frågade mina vänner mig om det var skönt att vara tillbaka. Jag svarade att det känns riktigt härligt, men påpekade också att om de frågar mig om tre veckor får de nog ett helt annat svar. Det är lite så det är här, jag både älskar och hatar väldigt intensivt.
Det där med tre veckor var nog att överdriva. Idag, när jag varit här i fem dagar, är jag tillbaka i det kaos och den frustration endast Makedonien kan frambringa hos mig. Jag svor och sa att jag bara ville här ifrån.
Men så tänkte jag på Mushe som jag träffade innan idag. Han är 12 år och hans föräldrar har lämnat honom. Han har gått i skolan ett par terminer men de som nu tar hand om honom har inte längre råd att låta honom gå dit. Han briljerar med den lilla engelskan han kan, men vill hela tiden lära sig mer och mer. Han kommer till oss ofta och är så himla härlig.
Jag såg honom idag när han letade i soporna med en kompis. Jag gick fram till honom, gav honom en stor kram och pratade med honom så gott jag kunde med den makedonskan jag besitter. Jag har saknat honom mycket.
När allt är åt helvete har jag åtminstone mina barn som jag uppriktigt sagt kan säga att jag älskar, då spelar resten egentligen ingen större roll.
Det där med tre veckor var nog att överdriva. Idag, när jag varit här i fem dagar, är jag tillbaka i det kaos och den frustration endast Makedonien kan frambringa hos mig. Jag svor och sa att jag bara ville här ifrån.
Men så tänkte jag på Mushe som jag träffade innan idag. Han är 12 år och hans föräldrar har lämnat honom. Han har gått i skolan ett par terminer men de som nu tar hand om honom har inte längre råd att låta honom gå dit. Han briljerar med den lilla engelskan han kan, men vill hela tiden lära sig mer och mer. Han kommer till oss ofta och är så himla härlig.
Jag såg honom idag när han letade i soporna med en kompis. Jag gick fram till honom, gav honom en stor kram och pratade med honom så gott jag kunde med den makedonskan jag besitter. Jag har saknat honom mycket.
När allt är åt helvete har jag åtminstone mina barn som jag uppriktigt sagt kan säga att jag älskar, då spelar resten egentligen ingen större roll.
zdravo
Efter nästan en månad hemma i Sverige är jag nu tillbaka i gamle goa Makedonien. Det känns fantastiskt och aningen vemodigt.
Sedan jag kom hit för första gången har jag varit ett känslomässigt vrak. Känner och tänker mer än jag någonsin gjort förut. Någonting säger mig att halvåret jag nu har framför mig inte kommer bli lättare.
Jag saknar barnen och det ska bli så satans härligt att krama dem igen.
Sedan jag kom hit för första gången har jag varit ett känslomässigt vrak. Känner och tänker mer än jag någonsin gjort förut. Någonting säger mig att halvåret jag nu har framför mig inte kommer bli lättare.
Jag saknar barnen och det ska bli så satans härligt att krama dem igen.
be the change you want to see in the world
"I can't stand moral absolutism. You know, there's always that guy who wants to point out that Martin Luther King cheated on his wife-- as if he obviously couldn't have been a great person if he did something like that. Or someone will bring out an inspirational quote, and get you to agree, and then inform you that Hitler said it. As if a good thought couldn't come from Hitler. Moral absolutism keeps us from learning from the past. It's easy to say: 'Hitler was a demon. Nazis were all bad seeds.' That's simple. It's much harder to say: 'Is that humanity? Is that me?'"
