moj brat

Jag kände vemod i kroppen när jag gick och lade för att sova mig igår. Vände mig i sängen, kunde inte somna.
Tidigt, tidigt imorse skjutsade jag min bror till stationen i Hässleholm. Han ska åka till Asiaaaa och kommer inte tillbaka innan jag åker tillbaka till Makedonien.
Vetskapen om att jag inte ska träffa honom igen förrän det blivit varmt och vår får det att knyta sig i magen på mig.
Jag behöver ju min bror.

Firardags: visum!

Mina vänner, jag har fått min visumansökan beviljad! Äntligen, säger jag då bara. Detta bör firas rejäl, inte bara av mig utan av oss alla; se det som en anledning att dricka ett glas vin eller trycka i dig lite choklad.
Jag har även fått en hälsning från mina barn, de tycker att det är jobbigt att vänta på oss. Jag tycker att det är jobbigt att behöva vänta på att åka tillbaka till dem.
Är glad att de förstår att jag inte lämnat dem för alltid, kommer för övrigt aldrig kunna göra det.

detta lilla liv


free nelson mandela


RSS 2.0