Ensamseglarn

Nu ska jag köra min första topp 3 här i bloggen.
Jag har på sistone kommit på ord som jag inte alls gillar, och det är kanske egentligen ingen intressant läsning, men jag satt och funderade på det ungefär hela bussresan hem från skolan i dag så nu måste jag dela med mig.

3, Jycke. Jag har väl egentligen inget emot ordet i sig själv, men det går ju inte placera det rätt i någon mening. Man kan ju inte byta ut hund mot jycke, det blir ju utom denna värld.

2. Påtår. Det är bara människor som försöker låta vuxna och viktiga som använder ordet påtår.
"Hinner vi med en påtår?" Tänker mig en ung person som pratar lika uppövat och djupt i halsen som Carl-Jan Granqvist.

1. Awesome. Det vidrigaste av dem alla. Ordens Stalin. Barney Stinson: dra åt helvete för detta. Fy. Fän.


Fast nästa gång kommer det kanske en glad topp 3.

Här är fortsättningsvideon!
Men han har nu uppgraderat sig och skaffat publik och kör sin grej live.
Gillar honom..

Mina goda vänner, jag har sett det bästa på youtube.
Bry er inte om någon annan video jag lagt upp här, de betyder ingenting längre! Ni kan ha struntat i allt annat jag lagt upp, bara ni ser detta.
Okej, nu har jag kanske byggt upp lite höga förväntningar, men
Herre. Gud.



Imorgon kör vi fortsättningen!

Igår var Sebbe här och vi chillade mest. Kikade på Jurassic Park, hängde på chatroulette, åt nötter och rökte lite pipa.
Sebbe bjöd på vin men jag var för fnöskig för att dricka upp det. Ångrar det i dag.
Jag tror detta är min första direkta kärleksförklaring här på bloggen:
SEBBE - Jag tycker mycket om dig!

Jag har alltid gillat Hasse Aro. Tycker han är härligt bestämd och hård, men ändå vet man att det gömmer sig en mysfarbror där inne.
Satt och kikade runt på internet i dag och hittade till min stora förvåning in på Hasses blogg.
Att han har satt "Töntreportage" som rubrik till ett inlägg om Uppdrag granskning och att jag skymtade någon posebild bland allt samhällsskrivande, gör att han bara är ännu härligare nu.



http://www.tv3.se/blogs/hasse-aro

Aldrig har jag brytt mig om melodifestivalen så som jag gjort i år och aldrig någonsin har en final av melodifestivalen framkallat så många känslor hos mig som i går.
För varje högt poäng Salem fick skrek jag och mitt sällskap rakt ut, och när han sedan fick mest poäng av juryn skrek, jublade och klappade jag händerna. (Kanske betedde jag mig på samma vis som Ola när han gick vidare till finalen?)
När Anna sedan vann blev jag förbannad, skrek svordomar, låg i soffhörnet och surade och vi diskuterade argt hur fasen detta kunde ske.
Visste inte att melodifestivalen kunde göra såhär med mig.

Nåväl, i dag är en alldeles förträfflig dag, jag och tv-världen har bestämt att vi ska försöka glömma gårdagens händelse och därför kör vi Ballar av stål med puddingen Pär Lernström ikväll.
För att stryka ett streck över det som hänt, mest.

Jag har för mig att jag skrev ett inlägg en gång som handlade om att det är så typiskt och tråkigt när man ser ett band, eller kanske inte ser det alls, och sedan först efteråt kommer på hur bra det egentligen är.

Att jag missade detta band, eller i alla fall denna låt, på emmaboda var nog min sommars största förlust:

Det finns ingen årstid då stjärnhimeln är klarare än vad den är nu, och det är också det jag gillar mest med vintern.
Tycker det är så fint och härligt och kittlande med stjärnorna, speciellt när de är många.
Jag tycker det är synd att man inte kan gå och titta rakt fram och samtidigt se stjärnorna, utan att man måste titta upp och så måste man stanna för om man går vidare kommer man snart snubbla över något och när man nu står stilla och tittar upp får man ont i nacken.
Är det något jag kommer sakna med vintern när den än nu försvinner så är det den stjärnklara himlen.