Ensamseglarn

I eftermiddags satt jag framför datorn och åt pizza. Stillsamt och ljuvligt åt jag den där pizzan. Försökte på alla sätt och vis göra så att den skulle räcka så länge som möjligt.
Jag var just i färd att skära av ännu en bit från pizzan då tallriken plötsligt bröts på mitten. Jo, sant, helt på mitten knäcktes den!
Jag blev mycket förvånad över detta. Jaha, men... Jaha?
Hur gick detta till? Kan en tallrik brytas på mitten bara sådär? Är mycket förvirrad.
INGVAR KAMPRAD - vad sysslar du med där borta, egentligen?

Jag har haft denna låten i huvudet hela dagen, tycker den är himla fin. Brian Molko sjunger så fantastiskt bra att jag nästan blir tårögd varje gång jag lyssnar på den. Visst lät det som jag var en riktig höjdare på Placebo nu, när jag kunde namnet på sångaren och allt? Så är det inte, jag tittade nyss upp vad han hette på wikipedia.
Han sjunger oerhört känsligt och låten väcker känslor hos mig som den egentligen inte har att göra med.
Blir arg på mig själv för att jag inte gillade Placebo när jag såg dom på Siesta. Att jag först nu efteråt har kommit på hur bra de är.
Det kan väl vara bland det värsta, det där - se ett band och sedan några månader efteråt komma på hur bra de verkligen är?
Äsch. Jaja. Njut!

Nu är det höst och man kommer inte från den vare sig man behåller shortsen på eller lämnar koftan hemma.
Idag kände jag höstkylan för första gången på riktigt i år, och det fick mig att tänka tillbaka på förra året. Hösten 2008.
Av någon konstig anledning minns jag inte en enda gång jag frös eller det var kallt under de stunder då jag var med Linus.
Nästan varje helg under hösten och vintern spenderade vi tillsammans och det finns ju ingen chans i världen att det kan varit varmt alla gångerna, sannerligen inte i de årstiderna.
Går genom olika gånger vi träffats och kan verkligen inte komma på att någon kyla befann sig.
Sista helgen i oktober då vi gick till Fredde för första gången - ingen kyla.
När vi såg CK på perrongen fyra dagar före julafton - ingen kyla.
Vi hämtade ut en bok i kiosken som rest land och rike för att hamna i Linus händer - ingen kyla.
Jag höll Linus sällskap när han rökte, vi pratade och jag konfronterade - ingen kyla.
Vi gick mot macken för att köpa läsk, Linus berättade att tjejen framför oss gått i hans klass och att hon är besatt i vampyrer - ingen kyla.
Mitten av januari, sista gången vi sågs och vi satt ute i en stuga som var placerad mitt i ingenstans, eller så kändes det i alla fall  - ingen kyla.
Funderar mycket på varför jag glömt bort att det var kallt, för det måste det ju varit.
Kanske är det inte just det jag prioriterar att minnas från våra stunder tillsammans.
Nu är hösten här igen och jag hoppas att den blir lika varm som förra årets.

Älskar sådana här helgmorgnar. Man vaknar tidigt men är trots det utvilad. Jag älskar känslan av att ha hela dagen framför mig. Gör en dunderfrukost, tittar på tv och njuter av att vara vaken ensam. Planerar dagen fast jag vet att jag inte har något speciellt att göra. Bestämmer mig för att städa lite, göra matte och sedan träna ikväll. Blir mycket nöjd med detta.
Nu har regnet uppehåll så nu ska jag ut och gå en runda, detta kommer bli en härlig dag.

Har funderat över det här med när man träffar nya människor och att vi faktiskt inte har en aning om vad som kommer att ske i framtiden.
Jag hade aldrig kunnat ana att killen med järnröret i handen där borta, som i ren aggression springer efter en okänd, han som man hört så mycket om, idag, tre år senare ska vara min bästa vän.
Vi har absolut ingen aning om vad som ska hända oss i framtiden, vilka händelser som inträffar och hur våra vägar kommer att mötas med någon annans, oftast den man minst anar.
Blir både fascinerad och galen när jag tänker på detta så jag borde nog sluta med det nu. Men tänk er själva, wow!

Nu sitter jag i min säng och skriver mitt allra första inlägg i min allra första blogg.
Jag har under en lång tid skrivit i smyg för mig själv, men nu skriver jag för första gången något som hela världen kan ta del av, om den nu skulle vilja det. Det ska bli spännande, det här!
Det är jag som är ensamseglarn, fast jag varken är ensam eller seglare, och nu kör vi!