Ensamseglarn

Imorse åt jag och rasmus pannkaksfrukost för att fira lite grann.
Vi firade att han äntligen får vara mer ledig men framför allt att vi om mindre än en månad åker till Sydafrika.
Pirrar i hela kröppa när jag tänker på det.

Gosar ner mig i sängen; dricker te, äter semla och kikar på dokumentär. Tycker att jag själv är jättemysig.
(Och jäklar vad här uppdateras - score)

För precis en månad sedan var jag med mina goda vänner och kikade på panda da panda i malmö. Efteråt var jag lyrisk över det faktum att han är så satans go (vad vet jag om det egetligen?) men framför allt över att han är otroligt bra (och pudding).

Har väntat på en bok från biblioteket sedan två månader tillbaka som då bara skulle paketeras upp från en låda. Ringde nyss och påminde dem för andra gången, jag påpekade snällt att jag fått vänta länge och att det nog hade glömts bort. Bibliotekarien blev sorgsen och bad många gånger så hemskt mycket om ursäkt.
Då fick jag dåligt samvete. Bibliotekarien som är så snäll; jag har inte brytt mig särskilt mycket alls om den där boken dessa månader, jag har ju inte ens varit sugen på att läsa. Ändå var jag tydligen tvungen att påpeka att det tagit lång tid.
Snart ska jag ner och hämta den där boken. Ska säga något snällt till bibliotekarien då.

The Hives är absolut bästa formen utav vardagslyx, och då är det också relevant att nämna att vardagslyx är den absolut bästa formen utav lyx.