Ensamseglarn

Jag har just gått genom delar av någon annans liv. Något som jag inte alls har att göra med.
Vet att människan var i malmö 6 juni och att det nyligen bytts telefonnummer. Funderar på vad jag egentligen sysslar med. Jag känner oerhörd skam över detta. Fast jag har ju faktiskt egentligen lagt av nu. Jo, det är sant! Jag är bara lite småkär just ikväll. Imorgon kommer det vara glömt och livet fortsätter som vanligt igen. Fint det!

Jag fick för någon månad sedan min förtidiga julklapp av Victor, en biljett till bring me the horizon. Jag blev mycket glad över deta, dels för att jag aldrig fått en riktig julklapp av victor innan då han varit för snål för att lägga pengar på mig, och dels för att jag velat se bmth ett tag. Igår var det dags.
Jag tänker inte ge mig på någon bra skriven recension av spelningen utan sammanfattar bara mina största tankar kring den.

Det första som slog mig, och som jag blev mycket positivt överraskad över, var att Olivers röst var lika bra live som inspelad, vilket jag trodde var näst intill omöjligt. Trots att jag var långt ifrån det största fanet där igår, och inte ens kunde hälften av låtarna dom spelade, blev jag ändå så pass fascinerad av dem att jag ägnat stora delar av idag åt att leta intervjuer och videos med dom och jag skulle inte ha något alls emot att se dom imorgon igen.
Visst är det löligt att dom ber publiken räcka fuck you och "ge dom hornen", jag skulle själv känna stor skam om jag gjorde något av detta, men de var ändå inte sådär "vi är så jäkla hårda och metal och vi hatar hela världen" som många andra band inom deras genre är.
Det jag blev besviken på var att jag trodde de skulle vara mer galna och röjjiga på scen, kanske klättra i belysningen och stagedive:a någon gång i mellanåt, något som aldrig hände.
Även om de är ett gäng bitchar där på scen och gärna vill framstå som nonchalanta mot sina fans märker man att de ändå faktiskt förstått att det är vi som gör att de kan står där. 7/10!

ÄH, här har jag suttit och skrivit ett långt inlägg men så blev det inge bra så jag hoppar över det. Jag har fixat håret och är mycket nöjd med det. Har ännu ingen bild som är tydlig eller rättvis, men ni får stå ut. "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge", sägs det ju. Jäkla töntuttyck, det där.

Satt precis och tittade i mitt fotoalbum och stannade vid bilden på oss tre. Tittade länge på området där din hand så vänligt kramar min axel. Hade gjort hur mycket som helst för att kunna vara dig nära igen. Som jag saknar dig.
Det är så svårt att blicka mot framtiden när man vet att det hade varit så mycket enklare om du var här.