Ensamseglarn

Måste lära mig hantera vissa situationer utan att få psykbryt. Så fort rutiner störs eller jag missar jobb som jag gärna vill ha eller behöver så blir jag så satans frustrerad. Har Aspbergers-fasoner för mig och så fort de inte funkar går jag på en millisekund sönder inombords.
Jag blir irriterad, knäckt och ledsen. Okontrollerat. Och så känner jag att jag måste få det ur mig och berätta för någon.
Som nu.

Sedan går det över och tänker att äh, det där är ju EGENTLIGEN en världslig sak.
Så blir det lika dant nästa gång. Ja, vi har ju alla märkliga saker för oss.