i vårt verkliga liv

Ibland gör trista moln så att himlen ser helt grå ut, ni vet. I de stunder är jag fascinerad över att oavsett hur grått det än ser ut att vara så är himlen bakom molnen alltid klarblå.
Alltså inte som en metafor, utan på riktigt. Det är gött att veta att den alltid är blå egentligen, för det är ju blå man vill ha den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0