Ensamseglarn

Passar på att blogga när mitt umgänge sover.

Jag tackar Rappe lite för att han somnade, för nu har jag tagit mig tid till idrottsprovet.

Snygg övergång till skolan:
Skolan går bra. Jättebra, ungefär.

Just nu känns som en ganska lång väntan på något som jag inte riktigt vet och som ännu inte kommit, men vardagen räddar upp det där.

Äsch, nu förstår man ju ingenting. Men det är ju så det ska vara i bloggar nu för tiden: djupt, poetiskt och man har tydligen lyckats om ingen utomstående, om ens en själv, förstår vad man nu skrivit.
Det går bra nu, kompis, det går bra nu.

Och så jag inte glömmer det:
Hannah, om du läser detta: Jag saknar dig!