Ensamseglarn

Just nu ligger jag i min renbäddade säng, lakanet är sprillans nytt. Det luktar ättika och är dessutom vitt. Supervitt. Alltså farligt vitt. Sådär luciavitt. Det känns som om det kommer smuts på lakanet så kommer det aldrig gå bort, inte med all världens tvätt. Det känns lite farligt, det här. Men ni vet, living on the edge..

Jag har dessutom varit med och tävlat om biobiljetter till snabba cash.
Jag har en teori som säger att under alla de gånger man inte har tur, så samlas turen till någon annan gång. Så nu hoppas jag på vinst.
Tja, det var väl ungefär det, men jag är nöjd.