Ensamseglarn

Minns när jag var liten och sprang efter mamma som en svans. Jag frågade henne ofta vilken av oss som var hennes favoritbarn. Jag var mycket noga med att ingen annan hörde när jag ställde frågan.
Självklart svarade hon att alla var hennes favoriter och att hon tyckte om alla lika mycket. Trots svaret var jag helt säker på att hon innerst inne tyckte om mig bäst. Jag förstod att hon sa sådär för att det skulle kännas dumt av henne att säga att hon tyckte om någon mer än den andra, men det var helt klart jag som var favoritbarnet, tyckte jag.
Ha, vilket jäkla självförtroende va!