Ensamseglarn

Min kära vän Jonas åkte för ungefär 20 minuter sedan och jag har haft ett väldigt bra dygn tillsammans med honom. Sist han var på besök i Sibbhult var ungefär ett år sedan, dåligt av oss.
Jag sitter och är glad, dels för att jag blir sådan av Jonas men mest för att min syster äntligen fött sina små bebisar. Blir helt fnissig när jag tänker på det och längtar efter att få träffa dem.
Tror detta blir en förträfflig kväll.


Året är 2007 och det är kalas för Jonas som fyller 16 år

Går runt och suckar, gnäller och oj:ar mig. Har blivit ett proffs på att tycka synd om mig själv på sistone. Ska nog lägg av med det tramset nu.
Snart ska jag tjäna pengar och senare bowla - score!

Jag har slutat hänga upp mig på saker hela tiden, så nu måste jag ta tag i det där med mitt nojande.
Nojar ganska mycket och lider av det. I dag gick det över styr så nu har jag bestämt mig för att även detta ska få sig ett slut nu. Herregud, låter ju som jag är psykiskt instabil, men så är det inte. Bara noj.
Och vilket ord: Noja!
Mår i övrigt bra och har börjat lyssna mycket på Johnossi.

Jag lyxade och gjorde scones i morse. Vem de var till? Mig själv såklart!

Till er som, mot förmodan, inte förstod vad jag menade med att idol-ola var jobbig:

Såg ni det där i slutet av melodifestivalen när finalisterna är korade och alla ska springa fram och fota dem?
Ola, som han betedde sig! Han höll upp buketten så högt han kunde och skrek och gapade. Det såg ju bara löjligt ut. Och där brevid satt Salem och fnissade lite, höll buketten i normal midjehöjd, log och verkade bara väldigt lycklig över att gå till final.
Ola slängde armen kring Salems axlar och drog honom häftigt till sig samtidigt som jag skrek ännu ett "segervrål". Salem fnissade lite till och gled bara med på Olas vinnargalna beteende.
Precis innan programmet slutade såg man att Salem kastade ut sin bukett till publiken. Och Ola? Tja, han höll sin bukett ännu hårdare och pressade den ännu högre upp mot taket, och givetvis, skrek ännu mer!
Dra åt helvete, idol-ola.

Jag kom på här om dagen att jag är orättvis när det gäller band, främst småband.
Eftersom jag inte kan något om intrument och hur bra någon är på det, så går jag till mestadels bara efter sången. Om ett band har en jättedålig sångare så tycker jag bandet är dåligt. Har ett band en bra sångare är bandet duktigt. Punkt slut.
Visst hör jag om musikerna låter helt fel eller om någon gör något som låter grymt, men sången är ändå det avgörande för hur duktigt bandet är.
Men vad ska man göra när det enda man kan avgöra är om sången är bra eller dålig?

Måste även bli bättre på bilder här, det ser ju för tråkigt ut.