Ensamseglarn

Jag har funderat lite på det här med hur vi är när vi träffar olika människor. Det är ganska självklart och naturligt att det finns en viss skillnad när man träffar sin gammelmormor och när man träffar sin kompis, så är det bara. Inga konstigheter. Det jag funderat över är de som drar det steget längre.
I seriösa sammanhang använder de sig såklart av sin rätta identitet. Den som står i papprena. Allt annat vore bedrägeri och fel. När de däremot befinner sig i något oseriösare sammanhang gör de allt för att sticka ut. De nöjer sig inte bara med att klä sig lustigt eller bete sig skumt, nej nej. De byter namn.
De presenterar sig med det påhittade namnet för alla nya de träffar i dessa sammanhang. De skapar en helt ny bild av sig själva.
För att få status kan du inte heta det där allt för vanliga, tråkiga namnet som du döptes till. Är det så de tänker? Är det status inom kretsen det handlar om, och får man verkligen det genom att byta namn och identitet?
De lever någon form av dubbelliv, och det är ju faktiskt ganska sorgligt att de inte nöjer sig med sin egen identitet. Jag tycker varken det är statusgivande eller speciellt coolt, det där.

Jag hade en massa tankar kring detta men tappade allt så fort jag började skriva. Ser också att det är tråkigt med så mycket text och så lite bilder, men så är det ibland.